Varje gång jag berättar för någon att jag är gravid, vilket ju bara är de allra närmaste, men de börjar bli några stycken nu, så tänker jag att det är en till jag måste berätta för om det blir ett missfall. Det är som en hang up som jag inte blir av med och sen måste jag ta mig samman och tänka att det kommer att gå bra och att det kommer ett friskt barn i december. Varför kan jag inte bara släppa det och veta att det kommer att gå bra?
Den 7 juni är det dags för KUB-testet. Imorgon tar jag blodproven. Wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar